6 års väntan (1989-1995)

Efter att Tid för hämnd (Licence to Kill) släppts 1989, utbröt ett juridiskt bråk som gjorde att inga Bondfilmer gjordes på sex år. Det längsta uppehållet i hela serien, från dess att den startade 1962. Bråket gällde tv-licensrättigheter för de tidigare Bondfilmerna och var mycket komplicerat.

Under denna tid trodde många att Bondserien hade lagts ned. 1994 meddelade Timothy Dalton att han inte skulle göra någon mer Bondfilm. Hans kontrakt hade gått ut under det långa uppehållet, och det låg ingen konflikt bakom hans beslut. Troligtvis hade även Dalton tröttnat på att vänta. Det är lite synd för jag hade gärna sett honom göra rollen som 007 åtminstone ett par gånger till.

Sedan alla juridiska tvister avgjorts, kunde äntligen arbetet med en ny Bondfilm inledas. Föga överraskande kungjordes det senare under 1994 att Pierce Brosnan hade fått huvudrollen. Nu var det alltså Brosnans tur, Brosnan som varit aktuell i rollen som Bond vid ett flertal tillfällen. Broccoli hade faktiskt redan fått upp ögonen för honom under inspelningarna till For your eyes only då Brosnan var gift med Cassandra Harris som hade en roll i filmen. Vid åtminstone ett tillfälle hade Brosnan lunch med Broccoli så man kan tänka sig att en kontakt knöts redan här.

Då det gått lång tid mellan Licence to kill och Goldeneye hade mycket ändrats. John Barry skrev inte musiken (The Living Daylights var sista Bondfilmen där han stod för soundtracket), Maurice Binder gjorde inte förtexterna, Caroline Bliss i rollen som Moneypenny hade ersatts av Samantha Bond och M spelades av en kvinna, Judi Dench. Även Albert Broccoli hade tagit ett steg tillbaka och huvudansvaret för produktionen låg nu hos hans dotter Barbara Broccoli.

1995 när GoldenEye hade premiär såg vi födelsen av en ny Bond!

Text: Egen, Agent007.nu &  Filmitch
Bild: Google

James Bond's body count!

Han har rätt att döda, och han utnyttjar den gärna. 352 bad guys har fallit offer för James Bond i alla hans filmer, har designern Brendan Dawes räknat ut. Här har han sammanställt grafik över agentens alla mord, från "Dr. No" år 1962 till "Quantum of Solace" år 2008.

De röda cirklarna presenterar 10 mord medan de mindre blågröna är ett. Blodtörstigast var Pierce Brosnan i "GoldenEye", där hela 47 skurkar strök med. Roger Moore i "Mannen med den gyllene pistolen" nöjde sig med att avrätta en.

Talen gäller bara de som dödats direkt av Bond, den totala dödssiffran genom de 22 Bondfilmerna hittills är närmare 1300. Skyfall är inte med för den hade inte haft premiär när denna grafik gjordes 2012.

Den underbara grafiken är gjord av Brendan Dawes och som ni ser så är den väldigt inspirerad av titelsekvensen i "Agent 007 med rätt att döda" (Dr. No)!

Text: Casey Chan
Grafik: Brendan Dawes

James Bonding (Pod)

Intro

Matt och Matt. Bondar genom Bond. Matt Gourley och Matt Mira älskar James Bond så mycket att de bestämde sig för att göra en podcast om det. I varje episod intervjuar de en gäst gör tillsammans en djupdykning i filmerna från den största och bästa franchisen genom tiderna!

Tankar

Jag älskar dessa killar! Matt & Matt har väldigt liknande inställningen till fenomenet James Bond, som jag har. De tycker att alla filmer är både bra och dåliga på samma gång. Alla filmer har underbara scener och segment, likväl som mindre bra delar och till och med riktigt pinsamma scener. Men det spelar liksom ingen roll, utan det är hela konceptet James Bond som de älskar, precis som jag!

De gör sina podavsnitt med en otrolig värme och en skön humor. Deras gäster är underhållande och de går inte in för djupt i ämnet utan håller sig på en lagom nivå, vilket gär att man inte måste vara Bondfantast för att gilla det. Även vanliga dödliga kan uppskatta deras pod.

Rekommenderas varmt!

Länkar
Podcast genom Nerdist
Podcast genom iTunes

Twitter - James Bonding
Twitter - Matt Mira
Twitter - Matt Gourley

Instagram - Matt Mira

Instagram - Matt Gourley

Text: Egen (intro översatt av mig från Nerdist)

Bild 1: Nerdist.com

Bild 2: Google

Bondfilm - Tid för hämnd

Ny vecka, ny Bondfilm! Nu har det blivit dags för Daltons andra och sista film, Tid för hämnd.  Filmen är den 16:e i ordningen om vår älskade MI6-agent James Bond. Den produceras som vanligt av EON Productions. Originaltiteln, Licence to Kill, är den första Bondfilmstiteln som inte är tagen från någon av Flemings böcker. Den svenska titeln syftar på Bonds mål i filmen.

Filmen är 127 minuter lång och hade Svensk biopremiär den 7 juli 1989.

Filmens tema kan man lugnt säga är just hämnd, som den svenska titeln syftar på. Bond ger sig ut för att hämnas Felix Leiters misshandel som nästan kostade honom livet samt Leiters fru Dellas död.

Inledningen på filmen tycker jag verkar lovande. Man introducerar skurken Franz Sanchez direkt och visar hur elak han är. Han spelas av Robert Davi och Davi för ett bra jobb. Det är spännande musik och man dras direkt in i James Bonds och Felix Leiters jakt på Sanchez. Och när Bond fäster vajern runt det lilla flygplanet så ler jag stort hemma i soffan. Men ledsamt nog så är resten av filmen inte riktigt lika bra.

Saker jag stör mig på

För det första så känns filmen inte riktigt som en Bondfilm. Hämnd-temat i filmen gör den lite råare än sina föregångare. Producenterna ville säkert ha det så men jag tycker det är lite tråkigt. För det andra så stör jag mig också på det så kallade skådespeleriet hos filmen två Bondbrudar. Talisa Soto är söt och se på, men hennes skådespelartalanger är inge vidare. Hennes karaktär Lupe Lamora lämnar en del övrigt att önska. Men även en del av hennes repliker är udda. Carey Lowell, som spelar Pam Bouvier, lämnar även hon en hel del övrigt att önska. Här kunde manusförfattare och producenter gjort henne lite tuffare. Hennes karaktär börjar rätt tuff och visar bra karaktär. Men under filmens gång så blir hon mesigare och mesigare tyvärr.

Va fick han speedboaten ifrån?
Ninjor i en Bondfilm på 90-talet, varför???
Tankbilsjakten i slutet, hur tänkte de här egentligen?

Saker jag gillar
Jag tycker det är en skön anspelning på gamla hederliga skurken Blofeld, i scenen vid Hemmingway House, där Bond blir ineskorterad. De filmar bara personen som han skall möta bakifrån och de visar även att han stryker en katt! De bygger upp spänningen och man undrar vem 17 Bond skall träffa. Och när personen vänder sig mot Bond och kameran så ser man att det bara är gamla goa M! :) Rollen som m spelas förresten av Robert Brown. Han tog över rollen i samband med Octopussy 1983 och gestaltade karaktären i totalt 4 filmer.

Killen som spelar Milton Krest (Anthony Zerbe) gillar jag faktiskt. Han känns trovärdig i sin karaktär. Likaså Benicio del Toro. Detta var en av hans första roller och han är bara 22 år när filmen gjordes. En mkt ung ålder för en Bondskurk, eller hantlangare, som man kanske bättre skall kalla honom. Benicio är jättebra i filmen enligt mig. Jag gillar honom starkt! 

Summering
Många recensenter sågade filmen. De tyckte inte om det som de kallade för den brutale Bond. Många tyckte att Filmen kändes på tok för amerikansk. Citat: "Det märks att skaparna av Bond kände sig tvungna att efterlikna typ Die Hard, eftersom filmmakarna har tagit bort för många av de kännetecken som präglat de tidigare filmerna och gjort dem till succéer. Som Bondvän är det inte roligt att behöva konstatera detta. Det intressanta är att filmen var anpassad för att slå i USA, men att den tvärtom blev den minst framgångsrika Bondfilmen där sedan The Man With the Golden Gun. Licence to Kill sågs av färre än 12 miljoner amerikaner, vilket kan jämföras tex med Octopussys 25 miljoner och Goldeneyes 29 miljoner." Slut citat.

Personligen så tycker jag inte att filmen är riktigt så dålig som många andra verkar tycka. Daltons filmer var de jag såg absolut flest gånger i mina tidiga tonår och jag kommer för alltid ha en stor kärlek till dessa två. Jag kan hålla med i delar av kritiken, men jag tycker inte den är dålig, men inte heller en av de bästa. Den får av mig det mittersta betyget "Bra".

Revidering
Efter att ha sett filmen och funderat lite, så bestämde jag mig för att se om den en gång till. Och jag måste erkänna att jag gillade den bättre denna andra visning på samma vecka! Filmen känns skön att se på och jag uppskattar att det är lite mer invecklad handling, jämför med många andra Bondfilmer. Jag kommer på mig själv med att sitta och småle och njuta lite extra i många scener. I like it!

Jag hade tänkt ge filmen "Bra" i betyg (se ovan) men har bestämt mig för att höja filmens betyg till "Kanon" istället, det vill säga från 2/3 till 3/3!

Kul att veta
• Titeln skulle egentligen ha varit Licence Revoked, eftersom det ju är det som Bond råkar ut för i filmen. Producenterna fick dock veta att i USA associerade man detta begrepp med "indraget körkort". Därför ändrades titeln till Licence to Kill, trots att en del PR-material redan hade hunnit tryckas.

• Från början var det tänkt att Licence to Kill skulle utspelas i Kina, men det visade sig att kostnaderna och svårigheterna skulle ha blivit för höga.

• Man tänkte sig också inledningsvis att Eric Clapton skulle vara inblandad i musiken till filmen (gissningsvis i en särskild version av Bondtemat) men det blev inget av med detta.

• Robert Davi, som spelar Sanchez, har varit professionell operasångare.

• David Hedison är den ende skådis som spelat Felix Leiter två gånger (första gången var i Live And Let Die).

• President Hector Lopez spelas av Pedro Armendariz Jr, son till Pedro Armendariz (Kerim Bey i From Russia, With Love).

• I filmens eftertexter förekommer överraskande nog ett varningsbudskap om att det är farligt att röka. Detta meddelande sattes in efter råd från EON:s jurister, som noterat att man rökte ett visst cigarrettmärke i filmen. Undrar just vad Fleming skulle ha tyckt om det! Hans bok-Bond är ju alltid noga med att röka rätt cigarrettmärke.

• Totalt finns fyra olika versioner av denna film, beroende på att censorerna ville klippa olika mycket i olika länder. Den mest nedklippta versionen visades i England, medan övriga Europa fick se en något längre version. I USA klippte censuren ännu mindre, och i Japan visades filmen helt oklippt.

 • Det skulle dröja sex år innan en ny Bondfilm skulle produceras. Anledningen var en utdragen tvist angående TV-rättigheterna att visa dittills samtliga Bondfilmer. 1994 meddelade Timothy Dalton att han inte skulle göra fler Bondfilmer. Kontraktet hade gått ut, och Dalton såg inte längre någon anledning att vilja förnya det.

Betyg: 3/3
IMDB: 6,6/10

Text: Egen, Wiki, Agent007.nu 
Bild 1: Egen
Bild 2: Eget collage av Google-bilder
Bild 3: Eget collage av Google-bilder
Bild 4: Google

Comics - Serietidningsstrippar (del 3/4)

Äntligen har det blivit dags att publicera nästa del i min serie med seriestrippar. Som jag skrev i mina tidigare inlägg från den 5 maj och den 24 april, så snubblade jag över dessa strippar av serier när jag rensade jobbdatorn. Dessa är publicerade på nätet hos MotionPicturesComics och som inbiten Bondfantast så jag tyckte att de var roliga.

Stripparna är 19 st till antalet och postades på deras hemsida mellan den 3e december 2012 och den 17e januari 2013. Enjoy!

Text: Egen
Bild 1: Google
Bilder övriga: MotionPicturesComics

Q&A

Fråga: Öppnings scenen i Diamantfeber (gun barrel sequence) var slutet på en era inom Bondfilmerna. Vilken accessoar plockades bort och har sedan dess i alla efterföljande filmer inte synts till?

Svar: Hans hatt!

#anglofil

Bloggen är som sagt inte enbart till för att lista artiklarna i min Bondsamling, utan den finns till för att jag skall ha en plats att samla alla mina tankar och ideer om James Bond och allt relaterat till vår engelske MI6-agent.

Inredning

Jag var idag och handlade kläder till familjen i ett större varuhus några mil från oss. När vi nästan var klara med all shopping så såg jag något lite längre bort längs väggen. Något jag som en "anglofil lite" helt enkelt inte kunde låta bli! Kuddar med motivet Union Jack! 

De såldes i 3 olika storlekar och den mellersta passade mig perfekt. Nu är de lagda på vår sittbänk i köket, under den stora klockan. De passar perfekt om du frågar mig! 

Anglofil – Wikipedia

Anglofil är en person som inte är engelsk, men har ett stort intresse för den engelska kulturen - till exempel språk och dialekter, idrott, musik, film, mat, kläder eller andra kulturyttringar.

Vissa amerikanska anglofiler föredrar att stava ord på brittiskt vis, till exempel det engelska ordet för färg color (amerikansk engelska) som colour (brittisk engelska).

Text: Egen

Bild 1: Egen

Bild 2: Google

Collage: Eget

Länkar

Då jag insett att denna "blogg" är det enklaste sättet för mig att samla mina tankar och hålla reda på alla artiklar i min Bond-samling, så tänkte jag även samla en del "bra & ha-länkar" till andra sidor om fenomenet James Bond.

Jag upprepar ännu en gång att denna blogg inte har något som helst vinstintresse och den marknadsförs inte i "cyberspace" över huvud taget. Den är enbart till för mitt egna nöjes skull. Att skriva-av-mig angående min samling och Bond i allmänhet, har jag märkt är roligt och ganska förlösande. Det gör att jag gräver mer i ursprunget på saker och ting jag köper till min samling, samt att jag får en mycket bättre helhetsbild över samlingen!

• Skådespelare som nästan fick rollen som James Bond

• Klockor i Bondfilmer

Uppdates
140519 - Originalartikeln publiceras
150201 - Uppdatering - Klockor samt byte av bild

YouTube - Yuna Kim 2009 James Bond Medley (konståkning)

Kim Yu-na, född 5 september 1990 i Bucheon, är en sydkoreansk konståkerska. Hon tog guldmedalj i OS i Vancouver 2010 och guldmedalj i 2009 års världsmästerskap i konståkning. Hon vann även 2006 års världsmästerskap för juniorer och har tre gånger segrat i Grand Prix.

Anledningen till att hon hamnar på min blogg är för att jag hittade ett klipp från 2009 på YouTube där hon gör ett av sina korta program till ett James Bond-medley. Dessutom så åker hon skridskor som en gudinna!

Kim är första sydkoreanska konståkare som gjort följande: tagit medalj vid en Grand Prix-tävling för juniorer, vunnit en Grand Prix-tävling för juniorer, tagit medalj vid en Grand Prix-tävling, vunnit en Grand Prix-tävling, vunnit en Grand Prix-final, tagit medalj vid ett ISU-mästerskap, vunnit ett ISU-mästerskap eller tagit medalj vid ett världsmästerskap. Hon är en av de mest välkända idrottspersonerna i Sydkorea.

Text: Egen + Wiki
Video: YouTube

Bondfilm - Iskallt Uppdrag

Tredje veckan av föräldraledighet är nu här. Min nya vana trogen startade jag upp min BluRay och började titta på nästa Bondfilm i ordningen. Just nu känns det bäst att se dem i ordning, men vi får se, jag kanske ändrar mig och hoppar lite. Jag började ju typ i mitten med Octopussy. Denna vecka (v.20) är det dags för Iskallt Uppdrag eller som den heter i orginal: The Living Daylights.

Iskallt uppdrag hade premiär 1987 och är den 15:e Bondfilmen i serien om vår hemlige MI6-agent. Filmen var den första med Timothy Dalton i huvudrollen och den fjärde Bondfilmen som regisserades av John Glen.

Originaltiteln, The Living Daylights, är svår att översätta. Uttrycket ingår vanligen i fraser såsom "knock the living daylights out of someone" ('göra mos av någon') eller "scare the living daylights out of someone" ('skrämma någon från vettet').

Titeln kommer från en av novellerna i Flemings postuma samling Octopussy, som på engelska faktiskt fick namnet Octopussy and the Living Daylights trots att samlingen också innehåll en ytterligare novell. På svenska hette novellen Spionen från öst. I den svenska serietidningen James Bond publicerades en serieversion under namnet "Knäckt för livet".

Mina tankar

Jag har alltid gillat denna filmen. Detta är en av de filmer jag sett absolut flest gånger genom åren. Jag gillar Daltons tolkning av Bond. Många tycker han är lite tråkig, men jag tycker han är perfekt. Dalton är en mycket bra och trovärdig skådespelare och känns som klippt och skuren för rollen som James Bond. Dalton tar tillbaka Bond till den lite mer seriösa sidan, efter att Moore har gjort sin lite mer komisk tolkning under många år. 

Jag gillar

Det mesta av filmen faller mig i smaken. Filmens story känns trovärdig och det är inga världshäravälde-planer som skurkarna har, utan det handlar om pengar. Jag tycker mycket om Bondbruden Maryam d abo. Hon är kanske inte den Bondbrud som den vanlige filmtittaren kommer ihåg och mins, men hon har en speciell plats i mitt hjärta. Jag tycker att hon gör sin roll som Kara Milovy väldigt bra. Jag tycker även om att hon sedan filmen kom ut, har varit inblandad i många projekt runt omkring fenomenet James Bond. Hon har skrivit böcker om Bond och hon är just nu aktuell med  utställningen av Bondbilarna  i London. Även filmens Moneypenny, som spelas av Caroline Bliss, tycker jag om.

Hon gjorde Moneypenny i båda Daltons filmer. Jag tycker hon känns mycket trovärdig och jag tycker hennes skådespeleri är bra. Synd att inte hon fick fortsätta, för den Moneypenny som tog över 6 år senare gilla jag ej, men den historien tar vi en annan gång.

Jag tycker även om Joe Don Baker som gör rollen som vapenhandlaren Brad Whitaker. Han kommer även att komma rillbaka längre fram i bondserien. Har gör rollen som Jack i Pierce Brosnans filmserie. Jag tycker även att John Rhys-Davies gör ett kanonjobb med sin karaktär General Leonid Pushkin. Pushkin är också en karaktär som nog hade funkat i fler filmer. Men men... Humorn är som sagt nertonad i denna filmen, jämfört med Roger Moores era och det tycker jag passar bra. Dalton gör ett kanonjobb. Måste också nämna Andreas Wisniewskis karaktär Necros. Denna "hantlangare" håller hög klass och känns trovärdig. Jag gillar Wisniewski och har till och med hans autograf. Mer om det i ett annat inlägg.

Som avslutning på temat "Jag gillar" måste jag även nämna scenen med Q när de visar upp sin senaste uppfinning "The Ghettoblaster". När Q säger något i stil med; "det är något vi arbetar med åt amerikanarna". Rollen som "Man Firing Ghetto Blaster" (uncredited) görs av Alan Harris. Jag läste en artikel om honom för länge sedan och har sedan dess kommit ihåg hans namn. Tyvärr har jag glömt vad det handlade om och nu när jag Googlar så lyckas jag inte hitta den artikeln som jag fastnade för. Kommer därför tyvärr inte ihåg vad det var som var så speciellt med honom. Lovar återkomma när jag kommer på det! Under tiden kan ni kolla in videon längst ner! :)

Jag stör mig på

Det är något med karaktären General Georgi Koskov, som spelas av Jeroen Krabbé. Jag vet ärligt talat inte om det är skådespelaren som agerar underligt eller om det är regissören som har sagt till Krabbe att han skall spela sin karaktär på detta sätt. Det är en feghet som lyser igenom. Men det kan ju vara meningen också, vem vet.

För övrigt finns det inte så mycket jag stör mig på. Annat än att det i slutscenerna, när Bond och Kara befinner sig i fraktplanet, yttrar orden: "det finns ingen plats att landa, vi måste hoppa". Och när de sedan kommer ur flygplanet genom att hoppa ut i en Jeep med fallskärm fastsatt i sig, så landar de precis bredvid en asfaltsväg och Bond säger något i stil med; "jag vet en bra restaurang i Karachi..." Om det nu var en asfaltsväg där, varför använde han inte den för att landa planet på från första början? Haha

Kul att veta

• Timothy Dalton hade varit aktuell för rollen som 007 två gånger tidigare, först 1968 inför OHMSS och sedan 1982 inför Octopussy, när Roger Moore var tveksam. Nu fick Dalton på nytt provfilma scener ur OHMSS, fast 17 år senare!

• Timothy Daltons hetaste konkurrent för rollen som Bond i The Living Daylights var Sam Neill (känd bl a från tv-serien Reilly och senare från Jurassic Park). Uppenbarligen var flera i Bondtoppen mycket förtjusta i Neill. Albert R Broccoli var dock tveksam.

• Några Bond-bekanta återvänder i denna film: Peter Porteous, som tidigare var juvelförfalskaren Lenkin i Octopussy, spelar vakten på gasstationen som förförs av Julie T Wallace. Nadim Sawalha, mer känd som Fekkesh i The Spy Who Loved Me, ser vi här som säkerhetschefen i Tanger.

• The Living Daylights är den enda Bondfilm i vilken kompositören John Barry medverkar. Han kan ses dirigera orkestern i slutet av filmen.

• Efter att Bond "skjutit" Pushkin i Tanger, jagas han av polisen över hustaken. Här spelades det in ett längre avsnitt, där Bond bl a kastar en matta över två telefonledningar och åker på den ungefär som på en flygande matta. Sekvensen klipptes bort ur filmen, kanske för att man tyckte att den hade passat Moore bättre än Dalton. Denna scen finns dock med som extramaterial på DVD-utgåvan av filmen.

Mitt betyg: 3/3

IMDB: 6,7/10

Text: Egen + Wiki + Thomas Drugg (agent007.nu)

Bild 1: Egen

Bild 2: Google

Bild 3: Google
Bild 4: Ebay
Bild 5: Google
Video: YouTube

Seriealbum - Dödligt dubbelspel

I kategorin serie/seriealbum har turen nu kommit till albumet "Dödligt Dubbelspel". Albumet är ett av totalt 7 st album som utkom mellan åren 1981 och 1989. Och det är det tredje albumet som jag gör ett inlägg om. Jag har sedan tidigare beskrivit albumen "Ur dödlig synvinkel" samt "Octopussy". "Dödligt Dubbelspel" och "Sista paret ut" var specialtecknade äventyr medan övriga album var baserade på filmerna med samma namn.

"Dödligt dubbelspel" är ett rafflande serieäventyr på 48 färgsidor i ett limmat seriealbum. Albumet publicerades 1984 av Semic. Det är ett svenskt specialtecknat actionladdat 007 äventyr med extra filmbilder i färg. Albumet har ISSN 0281-8493 och det såldes av Jultidningsförlaget.

När det gäller just mitt exemplar av tidningen så är det väldigt många år sedan den införskaffades. Det gör att det är omöjligt att komma ihåg hur mycket jag betalade för detta album. Minns tyvärr heller inte var jag köpte den någonstans.

Albumet är tecknat av Juan Sarompas (född på Malaga 1943). 1970 publicerade han humorserien “Pepe, el Cámara” i ‘El Cuco’, bilaga till dagstidningen ‘Pueblo’ i Madrid. Han är mest känd för sina arbeten för utländska publikationer genom agenturer typ ‘Comicon’. På 1970-talet var han och Josep Gual illustratörer på serien 'Thomas, der Trommler', en serie skriven av Peter Wiechmann för den tyska tidskriften ‘Yps’. I början av 1980-talet tecknade han “Tex et Mex” för ‘Spirou’. Han var en av huvudtecknarna för “James Bond”-serien hos ‘Semic' på 1980-talet. Sarompas avled 1999 i Spanien.

Text: Egen + faktatext om Sarompas lånad från Björn Harnby (harnby.com)

Bild 1: From Sweden With Love (jamesbond007.se)

Bild 2: Björn Harnby (harnby.com)

Bild 3: Björn Harnby (harnby.com

YouTube - James Bond Remix (Flyboard Style!)

Som jag redan nämnt vid flera tillfällen så älskar jag typ all musik med Bond-anknytning. Allt från mästaren John Barry själv, till låtar gjorda av fans och entusiaster. Här kommer en musikvideo som tillhör den senare kategorin. Lyssna, titta & njut!

Bondfilm - Levande Måltavla

Andra veckan av föräldraledighet startades direkt på måndagen med nästa Bondfilm i ordningen. Så fort den stora grabben var lämnad till förskolan och den lille hade somnat här hemma så satte jag på BluRay-spelaren och drog i gång "Levande Måltavla" eller som den heter i orginal "A view to a kill". Detta är den 14e filmen i serien och Roger Moores sista Bondfilm. Historiskt sätt har jag haft lite svårt för denna film, men jag måste erkänna att filmen som sådan har växt i mina ögon. Jag har identifierat de saker som jag för några år sedan störde mig på och nu när jag är medveten om vilka saker i filmen som jag stör mig på, så kan jag ignorera dessa och fokusera på filmen mycket bättre.

Saker som stör mig

Det första och största som stör mig i denna film är faktiskt Roger Moore. Inte hans skådespeleri utan hans utseende! Moore var tveksam till att spela in filmen pga att han själv tyckte att han blivit för gammal. Han var 58 år när filmen spelades in! Jag tycker även att Sean Connery ser lite för gammal ut i hans sista film som var Diamantfeber och då 1971 var han ändå bara 41 år. Tänk då att Moore var hela 58 år när Levande Måltavla gjordes! Jag gillar Roger Moore väldigt mycket och tycker att han gjorde ett kanonjobb alla år mellan1974 och 1985. Men tycker helt enkelt att han ser för gammal ut för rollen som James Bond.

Det andra som stör mig har också med Roger Moores utseende att göra. Jag har alltid tyckt att hans ansikte ser väldigt annorlunda ut jämfört med förra filmen Octopussy, som kom bara 2 år tidigare. Och jag har nu på senare år förstått att det beror på att Roger innan filmen genomgick plastikkirurgi. Har inga detaljer om exakt vad som gjordes, men skulle tippa ansiktslyftning, eller något liknande. Han blir för mig därför lite "svår att se på" pga detta. Men med åren har jag vant mig. Samma princip gäller även här, nu när jag vet vad det är jag stör mig på så kan jag se bortom det och njuta av filmen ändå.

Det sista som alltid har stört mig med filmen är alla de skrik som Bondbruden Tanya Roberts får ur sig. Hennes rollkaraktär Stacey Sutton är för övrigt helt OK, inte den bästa Bondbruden genom serien, med definitivt inte den bästa heller. Men just alla hennes skrik stör jag mig så otroligt på. Speciellt i hiss-scenerna som utspelar sig i stadshuset i San Francisco. Hon är fin att se på med sina underbara blåa ögon, men jag kan inte hjälpa att jag stör mig på henne, det bara är så. Men även här har jag med åren lärt mig att bortse från detta och istället njuta av filmen.

Sammanfattning

Överlag så kan man sammanfatta mina intryck av filmen med att säga: den blir bättre och bättre. Filmen växer i mina ögon med åren. Från början var denna filmen nere i botten av skalan, men nu har den klättrat upp till mitten. Jag tycker om filmen och jag gillar Max Zorin som skurk. Tycker även väldigt mycket om karaktären Sir Godfrey Tibbett som spelas av Patrick Macne. Synd att han inte fick vara med i fler filmer kan jag tycka. Sedan att vår svenske stjärna Dolph Lundgren är med i filmen är väldigt kul. Hans karaktär Venz är bara med i några få sekunder, men det är alltid kul med svenskar i Bondfilmerna! Även vår kära Mary Stavin har ju en roll i filmen som Kimberly Jones!

Kul att veta
• Roger Moore tillfrågades varför han valt att spela Bond för sjunde gången. "Jag tyckte synd om Cubby Broccoli" svarade Moore. "Han har så svårt att hitta någon som arbetar så billigt som jag".
 
• David Bowie erbjöds först rollen som Zorin, men tackade nej. "Jag har ingen lust att tillbringa fem månader med att titta på när min stuntman ramlar ned från berg" sade Bowie till tidskriften Rolling Stone.

• Tanya Roberts var egentligen bara andrahandsvalet för rollen som Stacey Sutton. Rollen hade redan gått till Priscilla Presley, som dock hoppade av för att medverka i tv-serien Dallas i stället.

• Innan filmen börjar kan vi läsa en skylt som påpekar att namnet Zorin är fiktivt och inte är avsett att associeras med någon verklig person. Detta berodde på att man strax före premiären hade fått veta att det fanns ett företag som hette Zoran Ladicorbic (ägt av en modedesigner vid namn Zoran).

• Enligt legenden skall Maud Adams ha besökt inspelningsplatsen i San Francisco och då fått figurera som statist i en scen vid Fisherman's Wharf. Man ska alltså helt kort kunna se Maud i bakgrunden någonstans. Det troliga är att hon sitter inne i spårvagnen. Jag har dock studerat dessa scener upprepade gånger utan att hitta henne någonstans.

Mitt betyg: 2/3

IMDB: 6,3/10

Text: Egen + Thomas Drugg (agent007.nu)

Bild 1: Egen

Bild 2: Google

Bild 3: Google

GoldenEye Soundtrack (kassettband)

Ledmotivet till filmen GoldenEye från 1995, med Pierce Brosnan i huvudrollen som Bond, sjungs av Tina Turner och komponerades av Bono och The Edge samt producerades av Nellee Hooper.

Kassettband
Jag har kommit över detta soundtrack på gammal hederlig kassett! Vilket jag tycker är ganska coolt! Jag köpte kassettbandet på Tradera i augusti 2011 för 41 kr. Vet ärligt talat inte hur vanligt det var med kassettband i mitten av nittiotalet, men det bör väl ha varit i den vevan som de började fasas ut för den nya MP3-tekniken?

Kul att veta
Svenska bandet Ace of Base skulle egentligen ha framfört titellåten och hade till och med spelat in sin version som också hette Goldeneye. Men deras skivbolag rådde dem att dra sig ur projektet då det var risk för att filmen skulle floppa. De släppte sedan en lite redigerad version av låten på sitt album Da Capo med titeln The Juvenile. Där finns en rad som direkt anspelar på Alec Trevelyan, "Tomorrows foe is now a friend".

Personligen tycker jag mycket om den versionen av titelmelodi som Ace of Base gjorde. Den passar som Bondlåt och man känner att låten andas James Bond. Samtidigt som jag måste nämna att jag älskar Tina Turners GoldenEye. Så jag tycker att rätt låt valdes, men det hade samtidigt varit spännande att se vad som hänt om den andra valts istället! Föresten så kommer det komma ett special-inlägg (eller flera inlägg rättare sagt) om just Bondlåtar av andra artister som inte valdes ut. Jag rycket att detta är ganska intressant och återkommer med mina tankar.

I filmen medverkar också låten "Stand by your man", här framförd av Minnie Driver, som då ännu inte blivit känd.

Parisaren Eric Serra (född i september 1959) komponerade och framförde ett antal syntbaserade låtar, inklusive den version av The James Bond Theme som spelas vid den klassiska scenen med pistolmynningne som kommer i början av alla Bondfilmer.

Serra skrev musiken till filmen Det stora blå (Le grand bleu) och har sedan dess samarbetat med Luc Besson vid flera tillfällen, Eric Serra har även medverkat i bl.a. Subway som "Le Basist". Han har även komponerat musiken till bland annat: Jeanne d'Arc, Det femte elementet samt Léon (som jag för övrigt älskar).

Låtlista
1. "GoldenEye" – Tina Turner
2. "The GoldenEye Overture: Half of Everything Is Luck/The Other Half Is Fate/For England, James"
3. "Ladies First"
4. "We Share the Same Passions: The Trip to Cuba/The Same Passions"
5. "Little Surprise for You: Xenia/D.M. Mishkin"
6. "The Severnaya Suite: Among the Dead/Out of Hell/The Husky Tribe"
7. "Our Lady of Smolensk"
8. "Whispering Statues: Whispers/Two Faced"
9. "Run, Shoot, and Jump"
10. "A Pleasant Drive in St. Petersburg"
11. "Fatal Weakness"
12. "That's What Keeps You Alone"
13. "Dish out of Water: A Good Squeeze/The Antenna"
14. "The Scale to Hell: Boris and the Lethal Pen/I Am Invincible"
15. "For Ever, James"
16. "The Experience of Love" – Eric Serra

Eftersom producenterna var missnöjda med den lågmälda musiken under jaktscenen i St Petersburg, gav de John Altman att skriva ny musik för den sekvensen. Det är dock Serras musik som figurerar på soundtracket.

Mina tankar
Många Bondfans och övriga recensenter har sågat detta soundtrack. De tycker att Eric Serra raserar all underbar musik som John Barry skämt bort oss med genom åren. Men jag håller inte med. Jag tycker att musiken speglar tidsåldern och passar bra till en Bomdfilm år 1995. Dock vill jag reservera mig mot den melodi som spelas upp i början av filmen samtidigt som Bond i sin DB5 race:ar mot en röd Ferrari. Det är spår nummer 3 jag pratar om, "Ladies First". Just den musiken är hemsk! :)

Sedan tycker jag att det är ganska roligt att Serra envisades med att själv sjunga sista låten "The Experience of Love", i filmens eftertexter! Kaxigt! Haha :)

Text: Egen + Wiki
Bild 1: Egen
Bild 2: Google

Bondfilm - Octopussy

Nu när jag är föräldraledig så tänker jag försöka se en Bondfilm i veckan. Alla som har varit hemma med 2 barn vet hur mycket tid det blir över till denna typ av intressen...

Jag tänker inte skriva långa recensioner om filmerna, för det finns det så många som gjort innan mig, runt om på Internet. Utan jag tänker skriva ner mina spontana reflektioner när jag sett klart filmen samt ge den ett betyg. Som vanligt har jag en egen betygskala. Detta då jag älskar ALLA Bondfilmer. Det är bara en fråga om "smak för dagen" som avgör vilka som är lite extra speciella i min "bok". 

Jag startade vecka 18 med Octopussy, vilket är en av de Bondfilmer med Roger Moore som jag tycker bäst om. Jag tror det har att göra med att jag tyckte om den när jag såg den som barn/tonåring. Mitt tycke för filmen har liksom hängt kvar än i dag. Dessutom så har vi ju 3 svenskor (Maud Adams, Kristina Wayborn & Mary Stavin) med i filmen, vilket också är mycket trevligt. För övrigt så gillar jag miljön som de olika scenerna utspelar sig i och jag tycker även att Kamal Khan är bra som skurk och jag gillar underhuggaren Gobinda. Båda karaktärerna är bra gjorda och skådespelarna gör ett bra jobb.

Kul att veta
• Roger Moore var inledningsvis tveksam till att ställa upp som 007 för sjätte gången. En av de som var föreslagen som Bond ifall Moore skulle hoppa av, var Christopher "Stålmannen" Reeve.

• Faye Dunaway var först på gång i rollen som Octopussy, men hon ville enligt uppgift ha ett rätt så högt gage, varför rollen gick till Maud Adams istället.

• Den som spelar 009 är Andy Bradford. Han var även den vakt vid St Cyril's som Melina sköt i axeln i förra filmen, For Your Eyes Only.

• Bonds och Kamals backgammon-parti skulle från början ha varit med i The Spy Who Loved Me, fast då mellan Bond och Max Kalba.

• Acrostar-planet skulle ju även det ha varit med i en tidigare film, nämligen i Moonraker.

• Octopussy var den sista Bondfilm som även avslöjade titeln på nästa film, "James Bond will return in...". Här anges i och för sig titeln på nästa film till From a View to a Kill. Man strök senare ordet From i den titeln.

• Av en ren tillfällighet avslöjades en skandal i Sovjetunionen samtidigt som Octopussy spelades in: Brezjnevs svärson var inblandad i en historia som gick ut på att den ryska statscirkusen smugglade in juveler i landet. Vid en razzia i svärsonens lägenhet fann man ädelstenar för 1 miljon dollar.

Betyg
På min egna betygskala finns tre olika grader. En 1:a betyder att filmen är OK, en 2:a betyder att den är bra & en 3:a betyder att jag tycker filmen är kanon! Många filmbetyg ändras genom åren, allt efter att jag hittar tillbaka till en specifik film, eller tröttnar lite på den. Men nu i maj 2014 så får denna film betydet Kanon!
 

Mitt betyg: 3/3

IMDB: 6,6/10

Text: Egen
Bild 1: Egen
Bild 2: Google
Bild 3: Google

Mary Stavin - Svensk i Bond

Vi fortsätter genomgången av svenskar som medverkat i Bondfilmer, med skönheten Mary Stavins roll som Kimberley Jones i Levande Måltavla 1985. Mary har även medverkat i Octopussy 1983, men det är ett annat inlägg det! :)

Marys rollkaraktär Kimberley Jones är en MI6 agent som är utskickad i fält föratt assistera James Bond. Hon syns i en scen i slutet av inledningen, när Bond (spelad av Roger Moore) har återtagit ett litet microchip från den döde 003 i Sibirien. James Bond återvänder till sin ubåt, som är kamouflerad som ett isberg, där Kimberley väntar på honom. Bond svarar på Kimberlys fråga om uppdraget varit framgångsrikt, genom att plocka fram en flaska Vodka, Beluga och ett återtaget microchip. Kimberley skickar ett meddelande till "M" för att informera honom om att uppdraget har varit framgångsrikt och böjer sig efter några glas. Bond har dock andra planer och drar i gasreglaget, vilket accelererar båten snabbt och får Kimberly att falla ner i soffan bredvid honom. Kimberley fäller den lite småretliga kommentaren "Commander!", på vilket Bond svarar "Call me James, it's five days to Alaska" samtidigt som han börjar klä av henne.

Text: Egen

Bilder: Google

Collage: Eget

Comics - Serietidningsstrippar (del 2/4)

Äntligen har det blivit dags att publicera nästa del i min serie med seriestrippar. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg från den 24 april, så snubblade jag över dessa strippar av serier när jag rensade jobbdatorn. Dessa är publicerade på nätet hos MotionPicturesComics och som inbiten Bondfantast så jag tyckte att de var roliga.

Stripparna är 19 st till antalet och postades på deras hemsida mellan den 3e december 2012 och den 17e januari 2013. Enjoy!

Bild: MotionPicturesComics
Text: Egen 

Dolph Lundgren - Svenskar i Bond

Vi svenskar skall vara stolta över de skådespelande landsmän & landskvinnor som medverkat i Bond-filmer genom åren. Framför allt de Bondbrudar som förgyllt bioduken. Jag kommer gå igenom alla svenskar som medverkat i en Bondfilm och vi börjar med Dolph Lundgren.

Dolph hade en liten roll i Levande Måltavla 1985. Han spelar "Venz", en av General Gogol's KGB-agenter i en scen vid hästkaplöpnimgsbanan. Dolph är nog annars mest känd för sin roll som Ivan Drago i Rocky IV. Vid tiden för inspelning av Levande Måltavla så var Dolph 28 år och tillsammans med Grace Jones, som spelar "May Day" i filmen. Så jag antar att det var därför han fick rollen. Jag gillar Dolph och är glad över att han finns med listan över svenskar som medverkat i en Bondfilm!

Text: Egen

Bild: bondmovies.com

Graf över intäkter från Bond-filmer

Hittade lite intressant grafik över Bondfilmernas intäkter. Första grafen med staplar är siffrorna i ren data, det vill säga hur många miljoner respektive film spelat in. Den andra grafen har siffror där inflationen är inräknad, det vill säga siffrorna är omvandlade till dagens penningvärde.

Som synes är Thunderball (Åskbollen) den film som spelat in mest pengar. Det är även ganska häftigt att titta på siffrorna för Dr No. Den filmen har haft intäkter på 5415 gånger sin egen budget!!!

Text: Egen
Bild: 007LuckLaboratories