Seriealbum - Iskallt uppdrag

I kategorin serie/seriealbum har turen nu kommit till "Iskallt uppdrag", som är det 6:e albumet av totalt 7 st album med James Bond-äventyr, som utkom mellan åren 1981 och 1989. Och det är också det 6:e albumet som jag gör ett inlägg om. Jag har sedan tidigare beskrivit albumen "Ur dödlig synvinkel", "Octopussy", "Dödligt Dubbelspel", "Levande Måltavla" och "Sista paret ut".

Det näst sista albumet är alltså "Iskallt uppdrag" som är serieversionen av filmen med samma namn, båda utgivna år 1987. Detta album är ett rafflande serieäventyr på 52 färgsidor i ett limmat seriealbum. Albumet publicerades som sagt 1987 av Semic Press AB & såldes det året av Jultidningsförlaget.

Inköpt
Som vanligt när det gäller dessa seriealbum så är det många år sedan de köptes. Vilket betyder att jag inte kommer ihåg var jag köpte dem. Inte heller mins jag hur mycket jag betalade för dem. Men när dessa album nu år 2014 säljs på tex Tradera, så verkar priset ligga på mellan 10 och 40 kr per styck.

Trivia
När albumet såldes under 1987 så var ursprungspriset 27,50 kr.

Tecknare & författare
Albumet skrevs av Jack Sutter, som är samma man som skrivit 5 av de totalt 7 st seriealbumen. Tecknaren är återigen spanjoren Juan Sarompas, som även tecknade albumen "Dödligt dubbelspel" samt "Sista paret ut".




Text: Egen, SerieWiki & Björn Harnby
Bild 1: Alvglans

Seriealbum - Sista paret ut

I kategorin serie/seriealbum har turen nu kommit till "Sista paret ut", som är det 5:e albumet av totalt 7 st album med James Bond-äventyr, som utkom mellan åren 1981 och 1989. Och det är också det 5:e albumet som jag gör ett inlägg om. Jag har sedan tidigare beskrivit albumen "Ur dödlig synvinkel", "Octopussy", "Dödligt Dubbelspel" och "Levande Måltavla".

Nu har tiden kommit till "Sista paret ut", som är ett rafflande specialtecknat serieäventyr på 52 färgsidor i ett limmat seriealbum. Albumet publicerades 1986 av Semic Press AB. Plotten: "Förblindade av hämndlystnad planerar de jordens undergång...". Albumet såldes bland annat av Jultidningsförlaget.

Inköpt
Som vanligt när det gäller dessa seriealbum så är det många år sedan de köptes. Vilket betyder att jag inte kommer ihåg var jag köpte dem. Inte heller mins jag hur mycket jag betalade för dem. Men när dessa album nu år 2014 säljs på tex Tradera, så verkar priset ligga på mellan 10 och 40 kr per styck.

Trivia
Det finns även en gammal klassisk svensk lek som heter just "Sista paret ut". Leken beskrivs så här: Deltagarna ställer sig på led efter varandra två och två, hand i hand. En tagare står framför ledet och ropar: "Sista paret ut!". Då rusar det sista paret fram på vars en sida om ledet och försöker få tag i varandra igen innan någon av dem blir fångade. Lyckas tagaren fånga en ur paret blidar han ett nytt par med denna och den som blir över får bli ny tagare. Det nybildade paret ställer sig först i ledet och leken börjar om.

När albumet såldes under 1986, så var ursprungspriset 25 kr.

"Sista paret ut" är också en bok skriven av den välkände författaren Arne Dahl. Det är den sista, och fristående, delen i Arne Dahls Opcop-svit. Bokens handling beskrivs: "Stämningen i Europa hårdnar. Maffian är starkare än någonsin, narkotikamarknaden mer avancerad och metoderna våldsammare. Men nu utmanas maffian på allvar. Någon är mäktigare, starkare. Samtidigt utsätts ett litet svenskt bioteknikföretag för cyperspionage. Spåren leder hela vägen till Kina och till en omfattande nätavlyssning - men hur kommer det sig att de utsatta företagen alla arbetar med genetisk forskning?". Arne Dahl har sedan debuten 1998 även skrivit elva böcker i sviten om A-gruppen. Det är för dessa han är mest känd och dessa har även filmatiserats.

Tecknare & författare
Albumet skrevs av Jack Sutter, som är samma man som skrivit 5 av de totalt 7 st seriealbumen. Tecknaren är återigen spanjoren Juan Sarompas, som även tecknade albumet "Dödligt dubbelspel" två år tidigare.

Text: Egen, SerieWiki & Björn Harnby
Bild 1: Tradera
Bild 2: Litteraturmagazinet.se

Seriealbum - Levande Måltavla

I kategorin serie/seriealbum har turen nu kommit till albumet "Levande Måltavla". Albumet är ett av totalt 7 st album som utkom mellan åren 1981 och 1989. Och det är det 4:e albumet som jag gör ett inlägg om. Jag har sedan tidigare beskrivit albumen "Ur dödlig synvinkel", "Octopussy" och "Dödligt Dubbelspel".

"Levande Måltavla" är ett rafflande serieäventyr på 52 färgsidor i ett limmat seriealbum. Albumet publicerades 1985 av Semic Press AB. Det är en tecknad svensk serieversion av filmen med samma namn och det såldes av Jultidningsförlaget.

Inköpt
Som vanligt när det gäller dessa seriealbum så kommer jag inte ihåg var jag köpte dem. Inte heller mins jag hur mycket jag betalade för dem. Men när dessa album nu år 2014 säljs på tex Tradera, så verkar priset ligga på mellan 10 och 40 kr per styck.


Trivia
När albumet såldes under 1985, så var ursprungspriset 23,80 kr.

Tecknare & författare
Albumet skrevs av Jack Sutter, som är samma man som skrivit 5 av de totalt 7 st seriealbumen. Tecknaren för serieversionen av "Levande Måltavla" är återigen spanjoren Federico Maidagan, som även gjorde serieversionen av Octopussy två år tidigare.


Text: Egen, SerieWiki & Björn Harnby
Bild 1: Tradera

James Bond Agent 007 - Årgång 1984

Serietidningen om vår älskade MI6-agent utkom, som jag tidigare berättat under åren 1965 till 1996. Och förutom vissa seriealbum så har jag aldrig hittat mer memorbilia i serieform på svenska. Men jag blev både förvånad och glad när jag för några år sedan hittade en inbunden utgåva av Agent 007, med hela 1984 års utkomna serietidningar. Den är inbunden i fint rött omslag och innehåller alla de 8 nummer som utkom det året.

Inköpt
Jag köpte boken på tradera i augusti 2009 och jag betalade enbart 60 kr för den. Fruktansvärt billigt tycker jag! Har sedan dess aldrig sett den igen, så jag skulle tippa att den är extremt ovanlig.

Trivia
Jag bad säljaren ge mig lite bakgrundsinformation om detta exemplar, dett är hans ord: "Denna bok köpte jag av Anders Ögren (Tranås), för många år sedan. Anders var en av de största inom serie marknaden (affär i Malmö, Things), men han har lagt av med detta nu. I alla fall så köpte Anders tidningar direkt av förlaget på den tiden och denna inbundna årgång kom därifrån."

Bild: Egen
Text: Egen

Bondfilm - Tid för hämnd

Ny vecka, ny Bondfilm! Nu har det blivit dags för Daltons andra och sista film, Tid för hämnd.  Filmen är den 16:e i ordningen om vår älskade MI6-agent James Bond. Den produceras som vanligt av EON Productions. Originaltiteln, Licence to Kill, är den första Bondfilmstiteln som inte är tagen från någon av Flemings böcker. Den svenska titeln syftar på Bonds mål i filmen.

Filmen är 127 minuter lång och hade Svensk biopremiär den 7 juli 1989.

Filmens tema kan man lugnt säga är just hämnd, som den svenska titeln syftar på. Bond ger sig ut för att hämnas Felix Leiters misshandel som nästan kostade honom livet samt Leiters fru Dellas död.

Inledningen på filmen tycker jag verkar lovande. Man introducerar skurken Franz Sanchez direkt och visar hur elak han är. Han spelas av Robert Davi och Davi för ett bra jobb. Det är spännande musik och man dras direkt in i James Bonds och Felix Leiters jakt på Sanchez. Och när Bond fäster vajern runt det lilla flygplanet så ler jag stort hemma i soffan. Men ledsamt nog så är resten av filmen inte riktigt lika bra.

Saker jag stör mig på

För det första så känns filmen inte riktigt som en Bondfilm. Hämnd-temat i filmen gör den lite råare än sina föregångare. Producenterna ville säkert ha det så men jag tycker det är lite tråkigt. För det andra så stör jag mig också på det så kallade skådespeleriet hos filmen två Bondbrudar. Talisa Soto är söt och se på, men hennes skådespelartalanger är inge vidare. Hennes karaktär Lupe Lamora lämnar en del övrigt att önska. Men även en del av hennes repliker är udda. Carey Lowell, som spelar Pam Bouvier, lämnar även hon en hel del övrigt att önska. Här kunde manusförfattare och producenter gjort henne lite tuffare. Hennes karaktär börjar rätt tuff och visar bra karaktär. Men under filmens gång så blir hon mesigare och mesigare tyvärr.

Va fick han speedboaten ifrån?
Ninjor i en Bondfilm på 90-talet, varför???
Tankbilsjakten i slutet, hur tänkte de här egentligen?

Saker jag gillar
Jag tycker det är en skön anspelning på gamla hederliga skurken Blofeld, i scenen vid Hemmingway House, där Bond blir ineskorterad. De filmar bara personen som han skall möta bakifrån och de visar även att han stryker en katt! De bygger upp spänningen och man undrar vem 17 Bond skall träffa. Och när personen vänder sig mot Bond och kameran så ser man att det bara är gamla goa M! :) Rollen som m spelas förresten av Robert Brown. Han tog över rollen i samband med Octopussy 1983 och gestaltade karaktären i totalt 4 filmer.

Killen som spelar Milton Krest (Anthony Zerbe) gillar jag faktiskt. Han känns trovärdig i sin karaktär. Likaså Benicio del Toro. Detta var en av hans första roller och han är bara 22 år när filmen gjordes. En mkt ung ålder för en Bondskurk, eller hantlangare, som man kanske bättre skall kalla honom. Benicio är jättebra i filmen enligt mig. Jag gillar honom starkt! 

Summering
Många recensenter sågade filmen. De tyckte inte om det som de kallade för den brutale Bond. Många tyckte att Filmen kändes på tok för amerikansk. Citat: "Det märks att skaparna av Bond kände sig tvungna att efterlikna typ Die Hard, eftersom filmmakarna har tagit bort för många av de kännetecken som präglat de tidigare filmerna och gjort dem till succéer. Som Bondvän är det inte roligt att behöva konstatera detta. Det intressanta är att filmen var anpassad för att slå i USA, men att den tvärtom blev den minst framgångsrika Bondfilmen där sedan The Man With the Golden Gun. Licence to Kill sågs av färre än 12 miljoner amerikaner, vilket kan jämföras tex med Octopussys 25 miljoner och Goldeneyes 29 miljoner." Slut citat.

Personligen så tycker jag inte att filmen är riktigt så dålig som många andra verkar tycka. Daltons filmer var de jag såg absolut flest gånger i mina tidiga tonår och jag kommer för alltid ha en stor kärlek till dessa två. Jag kan hålla med i delar av kritiken, men jag tycker inte den är dålig, men inte heller en av de bästa. Den får av mig det mittersta betyget "Bra".

Revidering
Efter att ha sett filmen och funderat lite, så bestämde jag mig för att se om den en gång till. Och jag måste erkänna att jag gillade den bättre denna andra visning på samma vecka! Filmen känns skön att se på och jag uppskattar att det är lite mer invecklad handling, jämför med många andra Bondfilmer. Jag kommer på mig själv med att sitta och småle och njuta lite extra i många scener. I like it!

Jag hade tänkt ge filmen "Bra" i betyg (se ovan) men har bestämt mig för att höja filmens betyg till "Kanon" istället, det vill säga från 2/3 till 3/3!

Kul att veta
• Titeln skulle egentligen ha varit Licence Revoked, eftersom det ju är det som Bond råkar ut för i filmen. Producenterna fick dock veta att i USA associerade man detta begrepp med "indraget körkort". Därför ändrades titeln till Licence to Kill, trots att en del PR-material redan hade hunnit tryckas.

• Från början var det tänkt att Licence to Kill skulle utspelas i Kina, men det visade sig att kostnaderna och svårigheterna skulle ha blivit för höga.

• Man tänkte sig också inledningsvis att Eric Clapton skulle vara inblandad i musiken till filmen (gissningsvis i en särskild version av Bondtemat) men det blev inget av med detta.

• Robert Davi, som spelar Sanchez, har varit professionell operasångare.

• David Hedison är den ende skådis som spelat Felix Leiter två gånger (första gången var i Live And Let Die).

• President Hector Lopez spelas av Pedro Armendariz Jr, son till Pedro Armendariz (Kerim Bey i From Russia, With Love).

• I filmens eftertexter förekommer överraskande nog ett varningsbudskap om att det är farligt att röka. Detta meddelande sattes in efter råd från EON:s jurister, som noterat att man rökte ett visst cigarrettmärke i filmen. Undrar just vad Fleming skulle ha tyckt om det! Hans bok-Bond är ju alltid noga med att röka rätt cigarrettmärke.

• Totalt finns fyra olika versioner av denna film, beroende på att censorerna ville klippa olika mycket i olika länder. Den mest nedklippta versionen visades i England, medan övriga Europa fick se en något längre version. I USA klippte censuren ännu mindre, och i Japan visades filmen helt oklippt.

 • Det skulle dröja sex år innan en ny Bondfilm skulle produceras. Anledningen var en utdragen tvist angående TV-rättigheterna att visa dittills samtliga Bondfilmer. 1994 meddelade Timothy Dalton att han inte skulle göra fler Bondfilmer. Kontraktet hade gått ut, och Dalton såg inte längre någon anledning att vilja förnya det.

Betyg: 3/3
IMDB: 6,6/10

Text: Egen, Wiki, Agent007.nu 
Bild 1: Egen
Bild 2: Eget collage av Google-bilder
Bild 3: Eget collage av Google-bilder
Bild 4: Google

Bondfilm - Iskallt Uppdrag

Tredje veckan av föräldraledighet är nu här. Min nya vana trogen startade jag upp min BluRay och började titta på nästa Bondfilm i ordningen. Just nu känns det bäst att se dem i ordning, men vi får se, jag kanske ändrar mig och hoppar lite. Jag började ju typ i mitten med Octopussy. Denna vecka (v.20) är det dags för Iskallt Uppdrag eller som den heter i orginal: The Living Daylights.

Iskallt uppdrag hade premiär 1987 och är den 15:e Bondfilmen i serien om vår hemlige MI6-agent. Filmen var den första med Timothy Dalton i huvudrollen och den fjärde Bondfilmen som regisserades av John Glen.

Originaltiteln, The Living Daylights, är svår att översätta. Uttrycket ingår vanligen i fraser såsom "knock the living daylights out of someone" ('göra mos av någon') eller "scare the living daylights out of someone" ('skrämma någon från vettet').

Titeln kommer från en av novellerna i Flemings postuma samling Octopussy, som på engelska faktiskt fick namnet Octopussy and the Living Daylights trots att samlingen också innehåll en ytterligare novell. På svenska hette novellen Spionen från öst. I den svenska serietidningen James Bond publicerades en serieversion under namnet "Knäckt för livet".

Mina tankar

Jag har alltid gillat denna filmen. Detta är en av de filmer jag sett absolut flest gånger genom åren. Jag gillar Daltons tolkning av Bond. Många tycker han är lite tråkig, men jag tycker han är perfekt. Dalton är en mycket bra och trovärdig skådespelare och känns som klippt och skuren för rollen som James Bond. Dalton tar tillbaka Bond till den lite mer seriösa sidan, efter att Moore har gjort sin lite mer komisk tolkning under många år. 

Jag gillar

Det mesta av filmen faller mig i smaken. Filmens story känns trovärdig och det är inga världshäravälde-planer som skurkarna har, utan det handlar om pengar. Jag tycker mycket om Bondbruden Maryam d abo. Hon är kanske inte den Bondbrud som den vanlige filmtittaren kommer ihåg och mins, men hon har en speciell plats i mitt hjärta. Jag tycker att hon gör sin roll som Kara Milovy väldigt bra. Jag tycker även om att hon sedan filmen kom ut, har varit inblandad i många projekt runt omkring fenomenet James Bond. Hon har skrivit böcker om Bond och hon är just nu aktuell med  utställningen av Bondbilarna  i London. Även filmens Moneypenny, som spelas av Caroline Bliss, tycker jag om.

Hon gjorde Moneypenny i båda Daltons filmer. Jag tycker hon känns mycket trovärdig och jag tycker hennes skådespeleri är bra. Synd att inte hon fick fortsätta, för den Moneypenny som tog över 6 år senare gilla jag ej, men den historien tar vi en annan gång.

Jag tycker även om Joe Don Baker som gör rollen som vapenhandlaren Brad Whitaker. Han kommer även att komma rillbaka längre fram i bondserien. Har gör rollen som Jack i Pierce Brosnans filmserie. Jag tycker även att John Rhys-Davies gör ett kanonjobb med sin karaktär General Leonid Pushkin. Pushkin är också en karaktär som nog hade funkat i fler filmer. Men men... Humorn är som sagt nertonad i denna filmen, jämfört med Roger Moores era och det tycker jag passar bra. Dalton gör ett kanonjobb. Måste också nämna Andreas Wisniewskis karaktär Necros. Denna "hantlangare" håller hög klass och känns trovärdig. Jag gillar Wisniewski och har till och med hans autograf. Mer om det i ett annat inlägg.

Som avslutning på temat "Jag gillar" måste jag även nämna scenen med Q när de visar upp sin senaste uppfinning "The Ghettoblaster". När Q säger något i stil med; "det är något vi arbetar med åt amerikanarna". Rollen som "Man Firing Ghetto Blaster" (uncredited) görs av Alan Harris. Jag läste en artikel om honom för länge sedan och har sedan dess kommit ihåg hans namn. Tyvärr har jag glömt vad det handlade om och nu när jag Googlar så lyckas jag inte hitta den artikeln som jag fastnade för. Kommer därför tyvärr inte ihåg vad det var som var så speciellt med honom. Lovar återkomma när jag kommer på det! Under tiden kan ni kolla in videon längst ner! :)

Jag stör mig på

Det är något med karaktären General Georgi Koskov, som spelas av Jeroen Krabbé. Jag vet ärligt talat inte om det är skådespelaren som agerar underligt eller om det är regissören som har sagt till Krabbe att han skall spela sin karaktär på detta sätt. Det är en feghet som lyser igenom. Men det kan ju vara meningen också, vem vet.

För övrigt finns det inte så mycket jag stör mig på. Annat än att det i slutscenerna, när Bond och Kara befinner sig i fraktplanet, yttrar orden: "det finns ingen plats att landa, vi måste hoppa". Och när de sedan kommer ur flygplanet genom att hoppa ut i en Jeep med fallskärm fastsatt i sig, så landar de precis bredvid en asfaltsväg och Bond säger något i stil med; "jag vet en bra restaurang i Karachi..." Om det nu var en asfaltsväg där, varför använde han inte den för att landa planet på från första början? Haha

Kul att veta

• Timothy Dalton hade varit aktuell för rollen som 007 två gånger tidigare, först 1968 inför OHMSS och sedan 1982 inför Octopussy, när Roger Moore var tveksam. Nu fick Dalton på nytt provfilma scener ur OHMSS, fast 17 år senare!

• Timothy Daltons hetaste konkurrent för rollen som Bond i The Living Daylights var Sam Neill (känd bl a från tv-serien Reilly och senare från Jurassic Park). Uppenbarligen var flera i Bondtoppen mycket förtjusta i Neill. Albert R Broccoli var dock tveksam.

• Några Bond-bekanta återvänder i denna film: Peter Porteous, som tidigare var juvelförfalskaren Lenkin i Octopussy, spelar vakten på gasstationen som förförs av Julie T Wallace. Nadim Sawalha, mer känd som Fekkesh i The Spy Who Loved Me, ser vi här som säkerhetschefen i Tanger.

• The Living Daylights är den enda Bondfilm i vilken kompositören John Barry medverkar. Han kan ses dirigera orkestern i slutet av filmen.

• Efter att Bond "skjutit" Pushkin i Tanger, jagas han av polisen över hustaken. Här spelades det in ett längre avsnitt, där Bond bl a kastar en matta över två telefonledningar och åker på den ungefär som på en flygande matta. Sekvensen klipptes bort ur filmen, kanske för att man tyckte att den hade passat Moore bättre än Dalton. Denna scen finns dock med som extramaterial på DVD-utgåvan av filmen.

Mitt betyg: 3/3

IMDB: 6,7/10

Text: Egen + Wiki + Thomas Drugg (agent007.nu)

Bild 1: Egen

Bild 2: Google

Bild 3: Google
Bild 4: Ebay
Bild 5: Google
Video: YouTube

Seriealbum - Dödligt dubbelspel

I kategorin serie/seriealbum har turen nu kommit till albumet "Dödligt Dubbelspel". Albumet är ett av totalt 7 st album som utkom mellan åren 1981 och 1989. Och det är det tredje albumet som jag gör ett inlägg om. Jag har sedan tidigare beskrivit albumen "Ur dödlig synvinkel" samt "Octopussy". "Dödligt Dubbelspel" och "Sista paret ut" var specialtecknade äventyr medan övriga album var baserade på filmerna med samma namn.

"Dödligt dubbelspel" är ett rafflande serieäventyr på 48 färgsidor i ett limmat seriealbum. Albumet publicerades 1984 av Semic. Det är ett svenskt specialtecknat actionladdat 007 äventyr med extra filmbilder i färg. Albumet har ISSN 0281-8493 och det såldes av Jultidningsförlaget.

När det gäller just mitt exemplar av tidningen så är det väldigt många år sedan den införskaffades. Det gör att det är omöjligt att komma ihåg hur mycket jag betalade för detta album. Minns tyvärr heller inte var jag köpte den någonstans.

Albumet är tecknat av Juan Sarompas (född på Malaga 1943). 1970 publicerade han humorserien “Pepe, el Cámara” i ‘El Cuco’, bilaga till dagstidningen ‘Pueblo’ i Madrid. Han är mest känd för sina arbeten för utländska publikationer genom agenturer typ ‘Comicon’. På 1970-talet var han och Josep Gual illustratörer på serien 'Thomas, der Trommler', en serie skriven av Peter Wiechmann för den tyska tidskriften ‘Yps’. I början av 1980-talet tecknade han “Tex et Mex” för ‘Spirou’. Han var en av huvudtecknarna för “James Bond”-serien hos ‘Semic' på 1980-talet. Sarompas avled 1999 i Spanien.

Text: Egen + faktatext om Sarompas lånad från Björn Harnby (harnby.com)

Bild 1: From Sweden With Love (jamesbond007.se)

Bild 2: Björn Harnby (harnby.com)

Bild 3: Björn Harnby (harnby.com

Bondfilm - Levande Måltavla

Andra veckan av föräldraledighet startades direkt på måndagen med nästa Bondfilm i ordningen. Så fort den stora grabben var lämnad till förskolan och den lille hade somnat här hemma så satte jag på BluRay-spelaren och drog i gång "Levande Måltavla" eller som den heter i orginal "A view to a kill". Detta är den 14e filmen i serien och Roger Moores sista Bondfilm. Historiskt sätt har jag haft lite svårt för denna film, men jag måste erkänna att filmen som sådan har växt i mina ögon. Jag har identifierat de saker som jag för några år sedan störde mig på och nu när jag är medveten om vilka saker i filmen som jag stör mig på, så kan jag ignorera dessa och fokusera på filmen mycket bättre.

Saker som stör mig

Det första och största som stör mig i denna film är faktiskt Roger Moore. Inte hans skådespeleri utan hans utseende! Moore var tveksam till att spela in filmen pga att han själv tyckte att han blivit för gammal. Han var 58 år när filmen spelades in! Jag tycker även att Sean Connery ser lite för gammal ut i hans sista film som var Diamantfeber och då 1971 var han ändå bara 41 år. Tänk då att Moore var hela 58 år när Levande Måltavla gjordes! Jag gillar Roger Moore väldigt mycket och tycker att han gjorde ett kanonjobb alla år mellan1974 och 1985. Men tycker helt enkelt att han ser för gammal ut för rollen som James Bond.

Det andra som stör mig har också med Roger Moores utseende att göra. Jag har alltid tyckt att hans ansikte ser väldigt annorlunda ut jämfört med förra filmen Octopussy, som kom bara 2 år tidigare. Och jag har nu på senare år förstått att det beror på att Roger innan filmen genomgick plastikkirurgi. Har inga detaljer om exakt vad som gjordes, men skulle tippa ansiktslyftning, eller något liknande. Han blir för mig därför lite "svår att se på" pga detta. Men med åren har jag vant mig. Samma princip gäller även här, nu när jag vet vad det är jag stör mig på så kan jag se bortom det och njuta av filmen ändå.

Det sista som alltid har stört mig med filmen är alla de skrik som Bondbruden Tanya Roberts får ur sig. Hennes rollkaraktär Stacey Sutton är för övrigt helt OK, inte den bästa Bondbruden genom serien, med definitivt inte den bästa heller. Men just alla hennes skrik stör jag mig så otroligt på. Speciellt i hiss-scenerna som utspelar sig i stadshuset i San Francisco. Hon är fin att se på med sina underbara blåa ögon, men jag kan inte hjälpa att jag stör mig på henne, det bara är så. Men även här har jag med åren lärt mig att bortse från detta och istället njuta av filmen.

Sammanfattning

Överlag så kan man sammanfatta mina intryck av filmen med att säga: den blir bättre och bättre. Filmen växer i mina ögon med åren. Från början var denna filmen nere i botten av skalan, men nu har den klättrat upp till mitten. Jag tycker om filmen och jag gillar Max Zorin som skurk. Tycker även väldigt mycket om karaktären Sir Godfrey Tibbett som spelas av Patrick Macne. Synd att han inte fick vara med i fler filmer kan jag tycka. Sedan att vår svenske stjärna Dolph Lundgren är med i filmen är väldigt kul. Hans karaktär Venz är bara med i några få sekunder, men det är alltid kul med svenskar i Bondfilmerna! Även vår kära Mary Stavin har ju en roll i filmen som Kimberly Jones!

Kul att veta
• Roger Moore tillfrågades varför han valt att spela Bond för sjunde gången. "Jag tyckte synd om Cubby Broccoli" svarade Moore. "Han har så svårt att hitta någon som arbetar så billigt som jag".
 
• David Bowie erbjöds först rollen som Zorin, men tackade nej. "Jag har ingen lust att tillbringa fem månader med att titta på när min stuntman ramlar ned från berg" sade Bowie till tidskriften Rolling Stone.

• Tanya Roberts var egentligen bara andrahandsvalet för rollen som Stacey Sutton. Rollen hade redan gått till Priscilla Presley, som dock hoppade av för att medverka i tv-serien Dallas i stället.

• Innan filmen börjar kan vi läsa en skylt som påpekar att namnet Zorin är fiktivt och inte är avsett att associeras med någon verklig person. Detta berodde på att man strax före premiären hade fått veta att det fanns ett företag som hette Zoran Ladicorbic (ägt av en modedesigner vid namn Zoran).

• Enligt legenden skall Maud Adams ha besökt inspelningsplatsen i San Francisco och då fått figurera som statist i en scen vid Fisherman's Wharf. Man ska alltså helt kort kunna se Maud i bakgrunden någonstans. Det troliga är att hon sitter inne i spårvagnen. Jag har dock studerat dessa scener upprepade gånger utan att hitta henne någonstans.

Mitt betyg: 2/3

IMDB: 6,3/10

Text: Egen + Thomas Drugg (agent007.nu)

Bild 1: Egen

Bild 2: Google

Bild 3: Google

Bondfilm - Octopussy

Nu när jag är föräldraledig så tänker jag försöka se en Bondfilm i veckan. Alla som har varit hemma med 2 barn vet hur mycket tid det blir över till denna typ av intressen...

Jag tänker inte skriva långa recensioner om filmerna, för det finns det så många som gjort innan mig, runt om på Internet. Utan jag tänker skriva ner mina spontana reflektioner när jag sett klart filmen samt ge den ett betyg. Som vanligt har jag en egen betygskala. Detta då jag älskar ALLA Bondfilmer. Det är bara en fråga om "smak för dagen" som avgör vilka som är lite extra speciella i min "bok". 

Jag startade vecka 18 med Octopussy, vilket är en av de Bondfilmer med Roger Moore som jag tycker bäst om. Jag tror det har att göra med att jag tyckte om den när jag såg den som barn/tonåring. Mitt tycke för filmen har liksom hängt kvar än i dag. Dessutom så har vi ju 3 svenskor (Maud Adams, Kristina Wayborn & Mary Stavin) med i filmen, vilket också är mycket trevligt. För övrigt så gillar jag miljön som de olika scenerna utspelar sig i och jag tycker även att Kamal Khan är bra som skurk och jag gillar underhuggaren Gobinda. Båda karaktärerna är bra gjorda och skådespelarna gör ett bra jobb.

Kul att veta
• Roger Moore var inledningsvis tveksam till att ställa upp som 007 för sjätte gången. En av de som var föreslagen som Bond ifall Moore skulle hoppa av, var Christopher "Stålmannen" Reeve.

• Faye Dunaway var först på gång i rollen som Octopussy, men hon ville enligt uppgift ha ett rätt så högt gage, varför rollen gick till Maud Adams istället.

• Den som spelar 009 är Andy Bradford. Han var även den vakt vid St Cyril's som Melina sköt i axeln i förra filmen, For Your Eyes Only.

• Bonds och Kamals backgammon-parti skulle från början ha varit med i The Spy Who Loved Me, fast då mellan Bond och Max Kalba.

• Acrostar-planet skulle ju även det ha varit med i en tidigare film, nämligen i Moonraker.

• Octopussy var den sista Bondfilm som även avslöjade titeln på nästa film, "James Bond will return in...". Här anges i och för sig titeln på nästa film till From a View to a Kill. Man strök senare ordet From i den titeln.

• Av en ren tillfällighet avslöjades en skandal i Sovjetunionen samtidigt som Octopussy spelades in: Brezjnevs svärson var inblandad i en historia som gick ut på att den ryska statscirkusen smugglade in juveler i landet. Vid en razzia i svärsonens lägenhet fann man ädelstenar för 1 miljon dollar.

Betyg
På min egna betygskala finns tre olika grader. En 1:a betyder att filmen är OK, en 2:a betyder att den är bra & en 3:a betyder att jag tycker filmen är kanon! Många filmbetyg ändras genom åren, allt efter att jag hittar tillbaka till en specifik film, eller tröttnar lite på den. Men nu i maj 2014 så får denna film betydet Kanon!
 

Mitt betyg: 3/3

IMDB: 6,6/10

Text: Egen
Bild 1: Egen
Bild 2: Google
Bild 3: Google

Mary Stavin - Svensk i Bond

Vi fortsätter genomgången av svenskar som medverkat i Bondfilmer, med skönheten Mary Stavins roll som Kimberley Jones i Levande Måltavla 1985. Mary har även medverkat i Octopussy 1983, men det är ett annat inlägg det! :)

Marys rollkaraktär Kimberley Jones är en MI6 agent som är utskickad i fält föratt assistera James Bond. Hon syns i en scen i slutet av inledningen, när Bond (spelad av Roger Moore) har återtagit ett litet microchip från den döde 003 i Sibirien. James Bond återvänder till sin ubåt, som är kamouflerad som ett isberg, där Kimberley väntar på honom. Bond svarar på Kimberlys fråga om uppdraget varit framgångsrikt, genom att plocka fram en flaska Vodka, Beluga och ett återtaget microchip. Kimberley skickar ett meddelande till "M" för att informera honom om att uppdraget har varit framgångsrikt och böjer sig efter några glas. Bond har dock andra planer och drar i gasreglaget, vilket accelererar båten snabbt och får Kimberly att falla ner i soffan bredvid honom. Kimberley fäller den lite småretliga kommentaren "Commander!", på vilket Bond svarar "Call me James, it's five days to Alaska" samtidigt som han börjar klä av henne.

Text: Egen

Bilder: Google

Collage: Eget

Dolph Lundgren - Svenskar i Bond

Vi svenskar skall vara stolta över de skådespelande landsmän & landskvinnor som medverkat i Bond-filmer genom åren. Framför allt de Bondbrudar som förgyllt bioduken. Jag kommer gå igenom alla svenskar som medverkat i en Bondfilm och vi börjar med Dolph Lundgren.

Dolph hade en liten roll i Levande Måltavla 1985. Han spelar "Venz", en av General Gogol's KGB-agenter i en scen vid hästkaplöpnimgsbanan. Dolph är nog annars mest känd för sin roll som Ivan Drago i Rocky IV. Vid tiden för inspelning av Levande Måltavla så var Dolph 28 år och tillsammans med Grace Jones, som spelar "May Day" i filmen. Så jag antar att det var därför han fick rollen. Jag gillar Dolph och är glad över att han finns med listan över svenskar som medverkat i en Bondfilm!

Text: Egen

Bild: bondmovies.com

Seriealbum - Octopussy

Vid sidan av serietidningen Agent 007, som jag beskrivit i ett tidigare inlägg, så gavs det även ut sju stycken seriealbum mellan åren 1981 och 1989. Fem av dessa är baserade på aktuella bondfilmer och de flesta albumen innehöll Semic-producerade äventyr.

Det andra seriealbumet som gavs ut var Octopussy (1983). Albumet gavs ut av just förlaget Semic och är baserat på filem med samma namn med Roger Moore i huvudrollen som James Bond. Serien skrevs av Jack Sutter och tecknades av Frederico Maidagan.

Frederico Maidagan
Frederico Maidigan är en spansk tecknare som i huvudsak har tecknat åt utländska serieförlag. För det skandinaviska förlaget ’Semic’ har han tecknat bearbetningar av James Bond-filmerna ”Octopussy” och ”A View to a Kill” under 1980-talet. På 70-talet bidrog han även till den skandinaviska produktionen av ”Fantomen”-äventyr.

Jag har ägt detta album i många år och kommer ej ihåg vad jag köpte det för.

Text: Egen + lånad från Björn Harnby
Bild: Björn Harnby

Seriealbum - Ur dödlig synvinkel

Vid sidan av serietidningen Agent 007, som jag beskrivit i ett tidigare inlägg, så gavs det även ut sju stycken seriealbum mellan åren 1981 och 1989. Fem av dessa är baserade på aktuella bondfilmer och de flesta ambumen innehöll Semic-producerade äventyr.

Det första album som gavs ut var Ur Dödlig Synvinkel (1981). Seriealbumet gavs dock ut av förlaget Atlantic som var en av de stora aktörerna på den svenska marknade under 1980 och 1990-talet, och bygger på filmen med Roger Moore från samma år. Serien skrevs av av Larry Hama och illustrationerna ritades av Howard Chaykin.

Jag har ägt detta album i många år och kommer ej ihåg vad jag köpte det för.

Text & bild: Egen

Serietidningen - James Bond Agent 007

Min egen historia:
Jag har så länge jag kan minnas samlat på serietidningen James Bond - Agent 007. Kommer i ärlighetens namn inte ihåg när jag startade, men jag skulle tro att det var någon gång runt 1990-92 eller däromkring. Jag kommer ihåg att jag tog busen själv in till Göteborg för att gå och titta i olika butiker & affärer som sålde serietidningar. Jag mins speciellt den affären som låg några kvarter ovanför Järntorget, där ägaren hette Tony. Tony var jävligt trevlig och gav mig bra tips i mitt samlande. Har för mig att han kom från Floda, så det fanns även en lokal anknytning, då jag på den tiden bodde just i Lerums kommun.

Jag har genom åren samtal på mig dessa grymt underhållande serietidningar och sakta sakta har samlingen växt. Det började med spridda nummer som var relativt billiga att köpa styckvis och byggdes sedan ut och fylldes på med de lite äldre tidningarna som var dyrare, betydligt dyrare. De billigare tidningarna köpte man för ca 5 eller 10 kr/st, medans de äldre modellerna sålders från ca 150-250 kr/st ända upp till 600-800 kr/st. I dagsläget mins jag tyvärr ej hur mycket som jag köpte det absolut första numret som utkom för, men jag skall försöka ta redan på det. Och i det längre loppet vore det lite kul (men samtidigt skrämmande) att försöka räkna ut hur mycket jag totalt har spenderat på denna seriesamling.

Det är med stolthet som jag kan meddela att jag för några år sedan (under 2009 har jag för mig) äntligen fick tag i det sista numret som jag saknade! Så nu är samlingen komplett!

Info:
Redan 1965 startade den svenska James Bond-tidningen. Innehållet hämtades från dagspressversionen av serien. Åren 1967–81 hade tidningen ovanligt nog löpande numrering. Bristen på material gjorde dock att tidningen utkom ganska sporadiskt, och att andelen repriser var hög. Redaktionen bestämde sig därför för att skaffa rättigheter till egen produktion av James Bond-serier. Det första "svenska" James Bond-äventyret publicerades i nr 1/1982 under titeln "Den gyllene triangeln". Det skrevs av norrmännen Terje Nordberg och Eirik Ildahl under den fyndiga pseudonymen Johann Vlaanderen (en förvrängning av Ian Fleming), och tecknades av Escolano. Under de följande 10 åren producerade Semic Press ett 50-tal äventyr för tidningen och album. De allra flesta var originalhistorier, med undantag av ett fåtal filmbearbetningar.

Bland tecknarna var Juan Sarompas, Josep Gual och Manuel Carmona de mest produktiva, och bland författarna Sverre Årnes, Jack Sutter och Bill Harrington. Dessa äventyr publicerades också i tidningens "systertitlar" i Norge, Danmark och Finland. Ett fåtal episoder har också exporterats till bl.a. Spanien, Tyskland, Ryssland och Indien, dock utan större framgång. Avsnittet "Operation: Blücher" av Sverre Årnes och Josep Gual från nr 12/1984 handlade om ett tyskt fartyg som sjönk utanför Norge under andra världskriget. Denna berättelse var grunden till den norska filmen "Blücher" som filmades 1988, dock utan någon James Bond i huvudrollen.

Tidningen tappade popularitet under 1990-talet och den egna produktionen av äventyr upphörde. Förutom repriser av egna och dagsäventyr har tidningen också innehållit Bondserier från exempelvis Marvel Comics och Dark Horse. Den svenska tidningen lades ner 1996. Lisbeth Notini var länge tidningens redaktör, från 1977–91, och bidrog även efter det till tidningens redaktionella material.

Tidningen har även innehållit andra serier, som exempelvis "Carolina Yes", "Mike Steel", "Helgonet", "Jeff Cobb" och "Toppreportrarna".

Vid sidan av tidningen gavs även sju album ut 1981–89. Fem av dessa innehöll Semic-producerade äventyr, varav tre var baserade på aktuella Bond-filmer.

Bild: Egen+ Seriewikin
Text: Egen + lånad från Seriewikin